Röntga armbågar

Det finns hälsoprogram som syftar till att komma tillrätta med ärftliga defekter som orsakar lidande hos hundarna, rottweiler som ras är inget undantag.

Armbågsledsartros är en onormal förslitning av ledbrosket i armbågsleden som ofta ger upphov till benpålagringar. Pålagringarna tilltar och förändrar leden så länge den onormala förslitningen pågår.
En av orsakerna till förslitningen av ledbrosket och de senare uppkomna pålagringarna, är olika typer av tillväxtrubbningar i och runt leden. Dessa rubbningar utvecklas under hundens uppväxttid och kan sällan påvisas före 3,5 månaders ålder. Gemensamt för de olika tillväxtrubbningarna är att små men väsentliga delar av ledbrosket inte utvecklas normalt eller att det skadas pga. rubbad utveckling i omgivande benvävnad. Då symptom visar sig hos hundar med armbågsartros är det vanligen som hälta. Många hundar med lindriga pålagringar konstaterade efter 1 års ålder visar dock inga tecken på smärta (hälta). De hundar som är halta bör undersökas av veterinär.

I ett tidigt skede, innan leden har fått stora förändringar, finns förutsättningar för att ett kirurgiskt ingrepp ska göra hunden besvärsfri. En led som redan har pålagringar blir dock aldrig fri dessa. Pålagringarna ökar ofta något, även efter en lyckad operation. Hundar med lindriga symtom och som opereras tidigt brukar dock kunna bli besvärsfria om de inte hålls i alltför högt hull och inte ansträngs kraftigt, såsom vid draghundsarbete eller hård brukshunds- eller jakthundsträning. När hundarna är halta och har stora förändringar i lederna blir operationsresultatet osäkrare. Oftast får man i stället inrikta sig på att försöka få hunden besvärsfri genom viktminskning, ändrad motion och eventuellt även genom att ge smärtstillande medel. Vid kroniska, grava hältor som inte svarar på behandling kan av djurskyddsskäl avlivning vara den enda utvägen.

Armbågar graderas enligt 4 nivåer:
0 inga påvisbara förändringar (även kallad UA – utan anmärkning)
1 lindriga benpålagringar, upp till 2 mm
2 måttliga benpålagringar, 2 – 5 mm
3 kraftiga benpålagringar, över 5 mm

Osteochondros är en tillväxtrubbning i ledbrosken hos den växande hunden, typiskt i den ålder då valpen växer så att det knakar (ca 4-6 månader). De flesta hundar som drabbas är av medelstora till stora raser och förändringarna ses oftast i armbågs-, bog-, knä- och hasleder.Osteochondros innebär att det blir ett fel i omvandlingen av brosk till skelett. Det hela är mycket smärtsamt och hunden blir halt. Med tiden blir inflammationen i leden värre och man får en artros. Lindriga osteochondrosförändringar i boglederna kan ibland läka tillfredställande men det kan också bli nödvändigt med operation som numera oftast kan göras med titthålskirurgi (artroskopi).

Osteochondros är vanligt förekommande samlingsbegrepp för de olika typerna av utvecklingsrubbningar i armbågen är osteochondros (benbroskskada, degeneration) eller armbågsledsdysplasi (felaktig utveckling av armbågsleden).
Hos hundar med tydliga kliniska symtom (bl.a. hälta) på grund av defekter i armbågsleden ses benpålagringar vid röntgenundersökning tidigast inom 1 månad efter det att de första symtomen på en ledskada har uppmärksammats. Tyvärr ger inte graden av artros någon säker upplysning om hur allvarlig den ursprungliga defekten i leden är, speciellt inte hos äldre hundar, eftersom artrosen ökar med åldern och även är starkt beroende av det sätt hunden motioneras på.

Vetenskapliga studier visar att utvecklingen av armbågsledsartros och höftledsdysplasi hos de undersökta raserna till stor del är ärftligt betingad. Detta innebär bland annat att hundar som själva har HD oftare producerar avkomma med dysplasi än hundar med normala höftleder. Mycket återstår dock att studera, som skillnader i arvbarhet mellan olika raser och värdet av en formaliserad avkommebedömning och uträkning av s.k. avelsindex. Som en generell rekommendation från SKK gäller att endast hundar utan negativa förändringar i armbåge användes till avel. Inom Rottweiler är det inte tillåtet att använda hundar med HD-belastning i avel. Svenska Rottweilerklubben stödjer endast användandet av hundar utan negativa förändringar, det vill säga armbåge grad 0 och höfter grad A eller B. Noteras skall ändå att även hundar med normala höftleder kan producera avkomma som får HD. Risken för att en hund med normala höftleder producerar avkomma med HD ökar även om dess föräldrar och/eller kullsyskon har HD. Dock minimerar man riskerna så långt det går om man noggrant kontrollerar status för den tänka valpens bakomliggande släktingar.

Det är viktigt att man kontaktar sin uppfödare så att denne vet att det finns i linjerna.