Röntga höfter

untitled imagesCA91SWCW
*Bilderna lånade från Internet

Det finns hälsoprogram som syftar till att komma tillrätta med ärftliga defekter som orsakar lidande hos hundarna, rottweiler som ras är inget undantag.

Höftledsdysplasi (HD) är en felaktig utveckling av höftleden och en relativt vanlig skelettrubbning hos många hundraser. Anlaget till sjukdomen är medfött, men rubbningen i ledens utveckling äger rum under hundens uppväxttid. Först när skelettet vuxit färdigt kan man med god säkerhet bedöma höftledernas utseende med hjälp av röntgen. Röntgenundersökning för officiell bedömning och registrering hos SKK sker efter 12 respektive 18 månaders ålder beroende på ras. Röntgenbilder av hundar med misstänkta ledfel kan avläsas från 6 månaders ålder. Denna tidiga avläsning görs dock enbart för att hundar med eventuella grava fel ska få en adekvat behandling av veterinär och besparas onödigt lidande. Hos både människa och hundar har konstaterats att slapphet (subluxationstendens) mellan lårbenshuvud och lårskål hos unga individer kan bidra till utvecklingen av HD. Det är omöjligt att enbart av en röntgenbild kunna utläsa om en hund lider av sitt höftledsfel.

Det finns hundar som är halta och visar andra tecken på smärta trots att de bara har en lindrig dysplasi, medan enstaka hundar med kraftig dysplasi uppträder helt symptomfria. Sättet att hantera den enskilda hunden framför allt vad avser motion och utfodring samt hundens psyke och vilja att röra sig är många gånger av avgörande betydelse. Generellt sett har hundar inom små hundraser mindre problem av höftledsfel än större och tyngre hundar. Inom de medelstora och storvuxna hundraserna kan man säga att hundar med HD grad C mer sällan visar tecken på smärta eller hälta vid ung ålder. De får dock i regel med tiden små pålagringar i leden och i enstaka fall inskränkt rörelseförmåga när de blir gamla. Hundar med HD av grad D eller E kan vara kliniskt friska eller ha relativt lite besvär men de flesta utvecklar tecken på smärta och rörelseinskränkning, särskilt när de blir äldre.

Ofta ställs frågan hur man ska förfara med hundar som har HD. Givetvis bör de hundar som visar hälta eller smärta veterinärundersökas. När det gäller de hundar som inte visar några tydliga symtom av sina höftledsfel kan man som generell regel säga att de bör motioneras regelbundet men med måtta. Hård motion som inbegriper rivstart, tvärstopp och hastiga vändningar, t.ex. agility bör undvikas, åtminstone för hundar med grövre grad av dysplasi. Övervikt innebär också en ökad belastning av höftlederna. Hundar med HD ska därför hållas slanka. Vid svårare besvär orsakade av HD finns möjligheten att på unga hundar göra operativa ingrepp, som kan förbättra deras livssituation. Denna bedömning måste dock göras av ortopedspecialister. Man kan också inrikta sig på att försöka få hunden besvärsfri genom ändrad motion och eventuellt även genom att ge smärtstillande medel.

Höftlederna graderas i 5 grupper:
A normala höftleder grad A
B normala höftleder grad B
C lindrig dysplasi
D måttlig dysplasi
E höggradig dysplasi

Vetenskapliga studier visar att utvecklingen av armbågsledsartros och höftledsdysplasi hos de undersökta raserna till stor del är ärftligt betingad. Detta innebär bland annat att hundar som själva har HD oftare producerar avkomma med dysplasi än hundar med normala höftleder. Mycket återstår dock att studera, som skillnader i arvbarhet mellan olika raser och värdet av en formaliserad avkommebedömning och uträkning av s.k. avelsindex. Som en generell rekommendation från SKK gäller att endast hundar utan negativa förändringar i armbåge användes till avel. Inom Rottweiler är det inte tillåtet att använda hundar med HD-belastning i avel. Svenska Rottweilerklubben stödjer endast användandet av hundar utan negativa förändringar, det vill säga armbåge grad 0 och höfter grad A eller B. Noteras skall ändå att även hundar med normala höftleder kan producera avkomma som får HD. Risken för att en hund med normala höftleder producerar avkomma med HD ökar även om dess föräldrar och/eller kullsyskon har HD. Dock minimerar man riskerna så långt det går om man noggrant kontrollerar status för den tänka valpens bakomliggande släktingar.

HD-index – ett nytt avelsverktyg

Trots mångåriga hälsoprogram i flera raser genom åren så orsakar HD fortfarande problem och lidande för såväl hundar som ägare.

Därför har SKK (Svenska Kennelklubben) gjort den här satsningen på ett utvecklingsarbete med syfte att bättre kunna använda all tillgänglig information om röntgenresultat för höftlederna genom att skatta avelsvärden för HD, så kallat HD-index. Ett utvecklingsprojekt som inleddes 1 januari 2012.På SKK finns också en PDF-fil med vanliga frågor och svar om index.

Avelsrekommendation

I nuläget finns inga planer på att förändra rekommendationerna att endast A- och B-hundar ska användas i avelsarbetet. HD-index ska mera ses som ett instrument för att bevaka att frekvensen av HD i rasen inte ökar. Och framförallt för möjligheten för enskilda uppfödare till en säkrare avelsvärdering avseende HD i valet mellan tänkta avelsdjur, något som i framtiden gagnar både det egna avelsmaterialet samt naturligtvis även rasens hälsa i stort.

Det är viktigt att man kontaktar sin uppfödare så att denne vet att det finns i linjerna.